Kastreringen

Zac kastrerades den 2 januari 2014, cirka 21 månader gammal
 
Varför kastrerades Zac?
Detta kanske några undrar och det ska jag tala om. Jag hade från början inte tänkt att kastrera Zac, trots att han inte skulle gå i avel. Zac blev väldigt jobbig när han blev könsmogen men jag kämpade på med honom och när han var kring året gammal uppförde han sig väldigt bra. Jag har nästan aldrig haft problem med att få honom att uppföra sig när han är lös eller går i koppel samt kring andra människor. Problemet har legat i hans beteende kring andra hundar men under denna tid var han ändå väldigt duktig. Men senare så dök det. Så fort han träffade andra hundar fick han "kåtpåslag", blev psykiskt blockerad och ville inte göra något annat än att våldföra sig på de andra stackars hundarna. Med psykiskt blockerad menar jag att det var omöjligt att få kontakt med honom; han hörde inte om man sa till honom, han kände/reagerade inte om man fysiskt tog tag i honom och han märkte inte ens om det var en köttbulle framför nosen. Detta var i längden givetvis inte hållbart. Jag trodde att det var jag som misslyckats med honom tills folk påpekade att han säkert var översexuell.
 
Vi gick till veterinären och tog ett blodprov för att bekräfta detta. Det visade sig att Zac inte bara hade en högt testosteronvärde i blodet - utan ett ovanligt högt testosteronvärde. Yay...! Eftersom det gjorde honom extremt doftfixerad o.s.v. var det omöjligt för mig att tävla med honom – och det var ändå en utav anledningarna till att jag köpte honom. Så det var utan tvekan som jag bestämde mig för att kastrera honom. Nedan kan man följa hans trevliga (hehe) resa till kastrat med kompletterande bilder på läkeprocessen.
 
 
DAG 1
Dags att åka till veterinären med Zac för att "avmaskulinisera" honom. Vi hade tid tidigt på förmiddagen så vi var nästan först på plats. När vi fick komma in så vägdes han först och fick sedan en spruta lugnande. Under tiden som medlet fick verka skulle jag gå runt på en kort promenad med honom (tar effekt fortare om djuret rör på sig). När han börjat bli lite vinglig skulle jag komma tillbaka med honom och vi fick då komma in i ett eget litet vänterum där det var meningen att han skulle somna in. Han somnade inte på den dosen han fick, han kämpade verkligen emot det. Men han var tillräckligt drogad för att inte orka resa sig. I vilket fall som så var de tvungna att ge honom mer intravenöst så de bar iväg honom till operationsbordet och då var jag tvungen att gå ut. Jag fick veta efteråt att de var tvungna att droga honom ordentligt (varpå priset steg lite) för han ”went down kickin”.
 
Eftersom han ändå skulle sövas ned för att kastreras hade jag bokat in röntgen av höfter och armbågar också. Tiden spenderad inne hos veterinären för röntgen och operation tog bara en timme, exklusive tiden som jag satt med honom. Hela operationen kostade 2500 kr så jag kom hyfsat billigt undan men det blev billigare i och med att han skulle röntgas och därför behövde jag bara betala för en narkos. Sedan får man lägga på kostnaden för smärtstillande tabletter som jag fick hämta ut hos apoteket (116 kr). För röntgen och SKK-avgiften fick jag betala 1830 kr, så hela kalaset gick på 4446 kr.
 
Det var ett himla bök att lyckas få in honom i bilen eftersom han hade en gigantisk tratt över huvudet. På den tiden hade jag min lilla trogna bil Silver vars baklucksutrymme var begränsat så där fick han inte plats. Istället fick jag lyfta in honom i baksätet och det var himla spännande att försöka lyfta ur honom (det fanns inte tillräckligt med plats för honom att vända sig och hoppa ur själv) från baksätet när vi kom hem för det gick bara att öppna en av bakdörrarna.
 
På hemmaplan blev han lite ”kompenserad” för förlusten av sin maskulinitet genom att få sin middag redan vid lunchtid blandat med lite extra godsaker. Som många andra hundar totalt avskyr han tratten och han är något så groteskt osmidig med den. Han kan inte gå upp för trappen utan hjälp. Jag har fått hålla i trattens överkant för annars slår han nerkanten i trappstegen. Jag kommer bara hjälpa honom idag med att ta sig runt i huset med tratten, sedan får han lära sig att klara det själv och det kommer nog gå ganska fort.
 
 
 
 
Zac kämpar mot första narkosdosen 
Zac vinglar fram efter operationen
 
"... I trusted you..." 
 
På morgonen innan kastrationen
Ca 2 timmar efter kastrationen
 
  
 
 
DAG 2
Ingen större skillnad idag jämfört med igår. Han är lite smidigare med tratten men han gnäller fortfarande lika mycket över att behöva ha den på sig. De enda gångerna jag tar av honom tratten är när vi ska ut på promenad och när han ska äta. Den tomma pungpåsen, eller vad man nu ska kalla det, är fortfarande väldigt svullen men det sa veterinären att den kommer vara ett par dagar framöver. Det har slutat blöda vilket känns bra. Igår blev det som små "blodavtryck" från pungen varje gång han satte sig ned så man har fått skura golvet en hel del.
 
Han var även betydligt piggare idag, han är ungefär precis som han brukar vara. Undantaget är väl att han är mycket mindre smidig p.g.a. tratten. Någon förändring i beteendet förväntar jag mig inte att se förrän om kanske 3-4 veckor. Tidigast ska man kunna se förändringar vid 10-14 dagar men i och med att Zac hade en väldig överproduktion lär det inte synas förrän om 3-4 veckor.
 
 
 
 
 
 
 
DAG 3
Ingen större förändring idag heller, rent utseendemässigt. Det är fortfarande svullet utan dess like. Han har dock nästan vant sig helt vid tratten nu. Det enda gnället är på kvällen vid läggdags och direkt efter att jag satt på tratten igen när han fått vara utan den (som under matdags och promenader). Måste också påpeka att det är så skönt att det är så lätt att få hundar att svälja tabletter! Stoppa in dom långt bak på tungan, häll i minimalt med vatten, stäng truten och massera svalget. Klart! En annan är van med att försöka få i katter tabletter vilket är rena helsiket som resulterar i x antal rivsår.
  
 
 
 
 
 
DAG 4
Jag konstaterade idag när jag jämförde bilder att pungen svullnat till nästan tredubbla storleken sedan dag 1. Det ser nästan ut som om jag aldrig kastrerade honom! Veterinären sa att pungen kan svullna upp till nästan dubbla storleken av hur pungen var innan kastreringen (alltså med testiklarna kvar) beror på att det uppstår en post-operativ blödning från kärlen och att det bildas lite koagel inuti pungen (vilket gör att pungen och närliggande vävnad svullnar). Vilket fall som så verkar inte Zac störas av sin uppsvullna pung. Fast man märker att han börjar bli riktigt frustrerad över att inte kunna tvätta sig, både kring pungen och på övriga kroppsdelar.
 
Nästan, NÄSTAN så att han kan nå. Frustrationen är stor hos denna herre
 

Dag 1, ca 2 timmar efter kastrationen
 Dag 4
 
 
 
 
 
DAG 5
Idag helt ändrade pungen form! Den ser ungefär ut som en jäst bulldeg som någon stuckigt hål på, eller som en strumpa som man lagt en sten i. Den hänger alltså en hel del idag, ser groteskt roligt ut när man ser honom bakifrån när han är i rörelse. Svullnaden har, som man kan se, gått ner en hel del över natten. Idag är också sista dagen som han ska få smärtstillande tabletter och så är det bara fem dagar kvar till att jag ska ta bort stygnen. Tratten får jag för mig ska sitta kvar tills en eller två dagar efter att jag tagit bort stygnen.
 
 
 
 
 
 
 
DAG 6
Idag har pungen dragit ihop sig igen, börjar för tusan bete sig som ett dragspel! Som man kan se så har inte svullnaden gått ner, dock är det inte lika svullet som det var dag 4. Jag vet inte om det här har något med kastreringen att göra, det känns som om sådant beteende inte ska komma förrän några veckor efter kastrationen, men Zac har väldigt nyligen börjat tänja gränserna när det kommer till mat. Han har inte varit en mattjuv tidigare, han vet att han inte får röra något som inte ligger på golvet. Men nu så har han nästan rest sig för att komma åt kattmaten på bänken och för att kolla om det finns något ätbart på diskbänken. Båda gångerna fick han jordens utskällning av mig. 
 
 
 
 
 
 
 
DAG 7 och 8
Ingen större skillnad dessa dagar faktiskt, fortfarande svullet. På dag 8 såg jag dock en liten ändring, som man även kan se på bilden nedan. Det var en bit hud (eller om det var en stor sårskropa, tittade inte så noga) som hängde ner. Ville inte pilla på den så jag lät den vara, tyckte bara att det såg lite roligt ut bakifrån.
 
Dag 7
Dag 8
 
 
 
 
 
DAG 9
Nu börjar det kännas som det går åt rätt håll! Fortfarande svullet som man kan se på bilden men det är mindre svullet än vad det var under dag 7 och 8! Imorgon ska jag ta bort stygnen. Är inte så nervös över det faktiskt, när katterna kastrerades så tog jag bort stygnen på dom utan större svårigheter. Efter stygnen är borta så behöver han bara ha tratten på sig i två dagar till, blir han nog glad av att veta (;
 
  
  
 
 
DAG 10
Dystra nyheter idag. När jag skulle ta bort stygnen så såg jag att det rann var från ett öppet sår och från ett av stygnen. Inte världens bästa bild men man kan se om man tittar i mitten av pungen att det är en gulaktig gucka som är där. Dessutom kunde jag inte hitta själva knutarna och stygnen, utan bara de fyra ändtrådarna. Jag vågar inte rycka i dom heller så vi får helt enkelt vänta med att ta bort stygnen tills på måndag när veterinären har öppet igen. Turligt nog så var det gratis att kommer på återbesök för att ta bort stygnen. Är dock mer bekymrad över infektionen än stygnen just nu faktiskt. Några blödningar har han dock inte haft sedan dag 2 eller 3 så det är positivt det i alla fall.
 
 
 
 
 
DAG 11
Dramatisk förändring - igen. Svullnaden av pungen har gått ner - igen - och varet är spårlöst försvunnet. I vilket fall som så ska vi till veterinären imorgon då jag slände skarpellen jag fick hem, och det är inte direkt så sterilt att ta upp den ur soptunnan och sedan använda den. Idag kunde jag nämligen se stygnen så jag hade kunnat ta bort dom själv, om jag inte slängt skarpellen det vill säga... Ödets knyck antar jag (;
 
 
 
 
 
DAG 12
Idag var vi hos veterinären och tog bort stygnen, hela besöket tog väl ungefär 47 sekunder. In, muta med lite godis för att få honom att stå stilla medan de tog bort stygnen, och ut igen. Pungen var lite mer svullen idag igen och det kom återigen lite var från ett ställe men veterinären sa att det inte var något att oroa sig över.
 
 
 
 
 
DAG 13 och 14
Svullnaden har gått ner igen och båda dessa dagra ser dte i princip ut som en tom skinnpåse som bara hänger. Tratten kommer få vara kvar en vecka till då han tyvärr fått öroninflammation och ska gå på anitbiotikadroppar i en veckas tid. Eftersom jag inte vill att han ska klia sig i örat blir det helt enkelt lättare att bara behålla tratten på lite längre tills örat blivit bra igen. 
 
Dag 14
 
  
 
DAG 21
Nu har det gått tre veckor sedan kastrationen och det som finns kvar nu är i princip en liten hudpåse som dallrar. Pälsen har börjat växa ut nu också och det ser så äckligt ut tycker jag... Nu tittar inte jag direkt ofta på hans pung men jag såg när jag skulle ta foto på den. Hoppas verkligen att den där lilla hudpåsen försvinner eller förminskas kraftigt, fatta om han ska gå runt med den där resten av livet (skratt!). 
 
Nu har jag börjat se lite beteendeförändringar hos honom. Han har generellt blivit lite lugnare, båda hemma och med andra hundar. Han är fortfarande lite hyper som dalmatiner brukar vara, men inte sådär överdrivet som han brukade vara. Han kommer nog lugna sig ännu mer, har ju bara gått tre veckor som sagt. Ska börja träna in rallyn snart med honom så då får vi se hur det blivit med hans fokusering. Doftfixeringen har också coolat ner sig och jag hoppas verkligen att den fortsätter att gå ner! Ska följa hans beteende med spänning under kommande veckor.
 
 
 
 
 
VECKA 6
Det har nu gått ganska precis sex veckor sedan kastrationen och jag har sett flera markanta skillnader i beteendet hos honom, nästan allt åt det positiva hållet! Han har blivit betydligt lugnare, han är fortfarande "dalmatiner-sprallig" men med något sorts lugn över sig. När han leker med andra är han inte lika på och överhyper som förut, han leker på för fullt men inte lika intensivt. Han kan gå normalt i koppel kring andra hundar utan att bli psykiskt blockerad, han blir fortfarande glad när han träffar på alla men han stänger liksom inte av längre. Han är inte alls lika intresserad av dofter längre även om han gärna går och nosar lite om jag låter honom.
 
Han har blivit mycket mer matfixerad vilket märks hemma när man lagar mat och äter. Han försöker mer att bryta mot reglerna gällande mat; han får inte vara i köket när vi lagar mat eller äter, han får inte vara i samma rum som vi äter. Varje dag kunde han som max testa en gång att gå in i köket men efter att han blivit utkörd höll han sig ute. Nu försöker han säkert upp till fem gånger innan han ger sig och när vi äter ligger han och intensivt tokstirrar - vilket han inte heller får göra. Han ska ligga utanför köket/rummet där vi äter passivt, gör han det belönas han efteråt med en liten godbit. Detta system har fungerat utmärkt fram tills kastreringen. Antar att han helt enkelt kommer få lära om sig detta.
 
Något väldigt roligt som dock hänt är att han skrattar (dvs drar upp läpparna och visar tänderna) minst dubbelt så mycket mer nu än innan kastreringen. Varje morgon, varje gång man kommer hem, om han inte varit i samma rum som en själv under den närmsta timmen så skrattar han när ser en. Han flinar dessutom "bredare" än vad han gjorde tidigare. En himla rolig bieffekt av kastreringen indeed. Han har också lättare för att fokusera på mig så nu ska vi börja träna inför rallyn och lydnaden! 
 
 
 
 
 
 



Vad heter du?
Kom ihåg mig?

E-mail: (don't worry, den publiceras ej)


Har du en egen hemsida eller blogg?


vad har du på hjärtat?

2012 - 2018 © Alexandra Sveen