Träning som ger resultat

Jag är extremt glad för stunden för nu kan äntligen Raven "ligg" helt utan handtecken!! Jag kan inte påstå att vi tränat helhjärtat på det, vi har lagt ner mer tid på positionsträning och kontaktövningar. Men så idag skulle jag testa och kör då först några gånger med handtecken (drar handen ner mot golvet, ungefär som när man "visar" vägen med en godis) och sedan en gång utan handtecken. 
 
Nu när hon verkar förstå kommandot kan vi börja träna in ett nytt handtecken och att ligg betyder samma sak när jag står upp också (hihi, hittills har jag suttit på huk framför henne så hon lär inte förstå om jag säger kommandot medan jag står upp!).
 
Positionsträning är hon väldig duktig på lilltjejen, hon är ofantligt lätt att arbeta med om man jämför med Zac. Hon vill gärna sätta sig lite vinklad utåt för att enklare kunna se mig men det kommer vi träna bort sen. I koppel går hon jättefint bredvid och jag har nyligen börjat träna in att hon ska stanna när jag gör det. Hamnar hon framför mig så ska hon backa tillbaka och sätta sig bredvid mig, och det gör hon redan kanonfint! Att gå fot har vi sakta sakta börjat få in. Just nu tränar vi på att hon ska sitta i fot och sedan redan från första steget fortsätta i fot. För visso tar vi bara ett eller två steg innan vi stannar igen, men man måste ju börja någonstans (;
 
På lördag blir det utställning igen för oss och denna gång har jag faktiskt tränat lite på att springa med henne. Jag hade dock velat få in att hon ska springa och titta framåt utan att jag behöver hålla upp kopplet sådär fånigt högt upp. Håller jag inte upp det så springer hon i fotposition istället med stadig ögonkontakt och då blir inte rörelserna lika fina från sidan. Vi ska hinna träna lite mer i veckan på att stå fint också, jag kämpar fortfarande med att få hennes svans att hålla igång. Hon tycker inte det är obehagligt att stå för hela hennes kroppsspråk säger att hon är glad - förutom svansen. Första halvan av svansen står rätt ut och den andra halvan hänger som en mask, haha!
 
 
Publicerades: Måndag den 23 Februari, 2015, klockan 17:20
2012 - 2018 © Alexandra Sveen