Detta kanske några undrar och det ska jag tala om. Jag hade från början inte tänkt att kastrera Zac, trots att han inte skulle gå i avel. Zac blev väldigt jobbig när han blev könsmogen men jag kämpade på med honom och när han var kring året gammal uppförde han sig väldigt bra. Jag har nästan aldrig haft problem med att få honom att uppföra sig när han är lös eller går i koppel samt kring andra människor. Problemet har legat i hans beteende kring andra hundar men under denna tid var han ändå väldigt duktig. Men senare så dök det. Så fort han träffade andra hundar fick han "kåtpåslag", blev psykiskt blockerad och ville inte göra något annat än att våldföra sig på de andra stackars hundarna. Med psykiskt blockerad menar jag att det var omöjligt att få kontakt med honom; han hörde inte om man sa till honom, han kände/reagerade inte om man fysiskt tog tag i honom och han märkte inte ens om det var en köttbulle framför nosen. Detta var i längden givetvis inte hållbart. Jag trodde att det var jag som misslyckats med honom tills folk påpekade att han säkert var översexuell.

 

Vi gick till veterinären och tog ett blodprov för att bekräfta detta. Det visade sig att Zac inte bara hade en högt testosteronvärde i blodet - utan ett ovanligt högt testosteronvärde. Yay...! Eftersom det gjorde honom extremt doftfixerad o.s.v. var det omöjligt för mig att tävla med honom – och det var ändå en utav anledningarna till att jag köpte honom. Så det var utan tvekan som jag bestämde mig för att kastrera honom. Nedan kan man följa hans trevliga (hehe) resa till kastrat med kompletterande bilder på läkeprocessen.

 

Dags att åka till veterinären med Zac för att "avmaskulinisera" honom. Vi hade tid tidigt på förmiddagen så vi var nästan först på plats. När vi fick komma in så vägdes han först och fick sedan en spruta lugnande. Under tiden som medlet fick verka skulle jag gå runt på en kort promenad med honom (tar effekt fortare om djuret rör på sig). När han börjat bli lite vinglig skulle jag komma tillbaka med honom och vi fick då komma in i ett eget litet vänterum där det var meningen att han skulle somna in. Han somnade inte på den dosen han fick, han kämpade verkligen emot det. Men han var tillräckligt drogad för att inte orka resa sig. I vilket fall som så var de tvungna att ge honom mer intravenöst så de bar iväg honom till operationsbordet och då var jag tvungen att gå ut. Jag fick veta efteråt att de var tvungna att droga honom ordentligt (varpå priset steg lite) för han ”went down kickin”.   Eftersom han ändå skulle sövas ned för att kastreras hade jag bokat in röntgen av höfter och armbågar också. Tiden spenderad inne hos veterinären för röntgen och operation tog bara en timme, exklusive tiden som jag satt med honom. Hela operationen kostade 2500 kr så jag kom hyfsat billigt undan men det blev billigare i och med att han skulle röntgas och därför behövde jag bara betala för en narkos. Sedan får man lägga på kostnaden för smärtstillande tabletter som jag fick hämta ut hos apoteket (116 kr). För röntgen och SKK-avgiften fick jag betala 1830 kr, så hela kalaset gick på 4446 kr.   Det var ett himla bök att lyckas få in honom i bilen eftersom han hade en gigantisk tratt över huvudet. På den tiden hade jag min lilla trogna bil Silver vars baklucksutrymme var begränsat så där fick han inte plats. Istället fick jag lyfta in honom i baksätet och det var himla spännande att försöka lyfta ur honom (det fanns inte tillräckligt med plats för honom att vända sig och hoppa ur själv) från baksätet när vi kom hem för det gick bara att öppna en av bakdörrarna.   På hemmaplan blev han lite ”kompenserad” för förlusten av sin maskulinitet genom att få sin middag redan vid lunchtid blandat med lite extra godsaker. Som många andra hundar totalt avskyr han tratten och han är något så groteskt osmidig med den. Han kan inte gå upp för trappen utan hjälp. Jag har fått hålla i trattens överkant för annars slår han nerkanten i trappstegen. Jag kommer bara hjälpa honom idag med att ta sig runt i huset med tratten, sedan får han lära sig att klara det själv och det kommer nog gå ganska fort.

Zac kämpar mot första narkosdosen

Zac vinglar fram efter operationen   "... I trusted you..."

På morgonen innan kastrationen

Ca 2 timmar efter kastrationen

 

  

Ingen större skillnad idag jämfört med igår. Han är lite smidigare med tratten men han gnäller fortfarande lika mycket över att behöva ha den på sig. De enda gångerna jag tar av honom tratten är när vi ska ut på promenad och när han ska äta. Den tomma pungpåsen, eller vad man nu ska kalla det, är fortfarande väldigt svullen men det sa veterinären att den kommer vara ett par dagar framöver. Det har slutat blöda vilket känns bra. Igår blev det som små "blodavtryck" från pungen varje gång han satte sig ned så man har fått skura golvet en hel del.

 

Han var även betydligt piggare idag, han är ungefär precis som han brukar vara. Undantaget är väl att han är mycket mindre smidig p.g.a. tratten. Någon förändring i beteendet förväntar jag mig inte att se förrän om kanske 3-4 veckor. Tidigast ska man kunna se förändringar vid 10-14 dagar men i och med att Zac hade en väldig överproduktion lär det inte synas förrän om 3-4 veckor.