Det blev väldigt uppenbart i fredags att det var kennelhosta som Raven drabbats av. Hon fick vara kvar hemma med husse den dagen och när jag kom hem så kom hon trippandes till dörren för att hälsa. Avståndet från kontoret (där hon låg innan) till hallen är knappt fem meter och den korta biten räckte gott och väl för att framkalla ett enormt hostanfall där hon hostade upp massa äckligt vitt slem. Jag är inte lika chockad över det faktum att det var kennelhosta som över hur fort symptomen blossade upp och sedan trappades av igen. Jag har alltid trott att kennelhosta var något långvarit men så verkar inte fallet vara för Raven i alla fall. 

 

Det var ju i onsdags som jag la märke till att hon andades lite tungt vid ansträngning och det var väl egentligen bara det som fick mig att undra om det kanske var kennelhosta på gång. Två dagar senare, d.v.s. fredags, hostade hon i princip så fort hon rörde sig och hostade upp äckligt slem i princip var tionde minut. Man tyckte så himla synd om henne för efter varje hostattack tittade hon på en med en blick som ungefär säger "Snälla snälla matte, få det här eländet att sluta, det är inget roligt". Igår (lördag) fick hon inte springa lös eller ta långa promenader över huvud taget. Vi firade jul hemma hos min mamma under helgen och hela dagen fick hon bara gå ut på tomten tillräckligt länge för att kunna göra ifrån sig och inomhus låg hon bara och sov. Sedan idag har hon knappt hostat något alls och inte hostat upp något slem. Idag fick hon springa lös en kort stund på promenaden och det framkallade inte något hostanfall så hon är definitivt på bättringsvägen. Hon kommer fortfarande få vara hemma hela veckan så att hon inte kan smitta de andra hundarna på jobbet dock. Läste något om att kennelhosta kan smitta hela två veckor från att hunden inte längre uppvisar några symptom.