Jag känner att jag måste lägga en kommentar om att SKK's fr.o.m. 2017 kommer förbjuda kastrerade hanhundar från att tävla inom utställning. Motiveringen de har till detta är: "att man vill garantera den kynologiska kvaliteten på avkommebedömningarna". Personligen säger jag att detta förmodligen kommer bli världens uberflopp. Den grava majoriteten som kastrerar sina hanhundar har inte det blekaste intresset för utställning utan kastrerar för att hunden ska fungera bättre i vardagen. Det kan vara för att den är hanhundsaggressiv (kastrering löser dock sällan det problemet), att den är överhormonell/sexuell, extremt jobbig kring löptikar, har svårt att fokusera osv. Listan kan göras lång.

 

Att sedan SKK kommer med följdargumentet "att folk kanske då tänker sig om en andra gång innan de kastrerar sina hanhundar" känns som ett skämt. Det känns lite som om dom tror att alla som har hund värderar utställning väldigt högt. Visserligen tycker jag om att vara på utställning men trots deras kastreringsförbud så kommer jag kastrera Zac och helt enkelt ställa tills jag inte får göra det längre. Zac är översexuell och allmänt stissig, vilket träning (både mental och fysisk) inte har kunnat lösa och eftersom han inte har bra egenskaper att föra vidare i aveln känns det onödigt att hålla honom intakt. Jag kan mycket väl ha gjort fel i min uppfostran någonstans som lett till att han blivit som han är men då får det vara så och då får jag helt enkelt försöka bättre med nästa hane som jag skaffar.

 

Nästa dallehane både vill och måste jag ha intakt då jag vill kunna ställa den. Hade faktiskt tänkt att importera en när tiden är inne, men det ligger säkert runt tio år framåt i tiden. Nästa hund som jag (tillsammans med Patrik) skaffar har vi sagt ska vara en tik och då en lite lugnare ras än dalmatiner, så det kommer förmodligen bli en labbe (dual purpose). Sedan när Zac gått bort om herrans massa år, DÅ hade jag tänkt importera en ny hane. Vadå framtidsplanering? Hehe..