Det har börjat lugna ner sig här hemma nu efter att vi kommit hem från SÖS. I måndags föddes vårt första barn och det blev en stor gosse på nästan 4 kg och 50 cm, som kommer heta Jamie ♥

 

Efter två nätters observation på BB-avdelningen fick vi äntligen åka hem och introducera honom för de övriga i familjen som reagerade olika på nykomlingen. Ebba, som varit hemma under tiden vi var på SÖS och blivit matad av grannen, undrade vad i hela friden vi kommit indragande med. Hon är helt förtvivlad över att den där nya högljudda varelsen dessutom tagit hennes plats i HENNES säng. Att vi har en gigantisk dubbelsäng där alla kan få gott om plats kvittar. Raven å andra sidan älskar denna lilla varelse som vi kommit hem med och hon har varit så mjuk och försiktig ♥

 

Jag var verkligen orolig över att Raven skulle vara för på med sitt frenetiska slickande men hon har hälsat så mjuk och fint att det chockade mig. Jag vet att hon aldrig avsiktligen skulle göra illa någon men hon har inte alltid kunnat kontrollera sin glädje i proportion till hennes storlek att det skulle kunna vara lätt hänt att en olycka händer. Nu vet jag att jag knappast behöver oroa mig över det med henne och Jamie. Under tiden vi var borta så fick Raven åka på kollo till en arbetskollega. Under tre dagar fick hon hänga med arbetskompisarnas hundar igen (vilket hon var sååå glad över!), gå på de långa promenaderna jag inte klarat av i slutet av graviditeten och dessutom fick hon sig ett rejält träningspass i agility och apportering. Var så skönt att hon kunde få ett ordentligt utlopp för sin upplagrade energi och understimulans. Jag måste ta det försiktigt nu i början med att röra mig och får inte anstränga mig för mycket om såret (kejsarsnitt) ska läka ordentligt men jag hoppas att jag inom kort ska kunna gå på härliga skogspromenader igen. Gudars så jag har saknat det.