Förra helgen var vi iväg på besök hos Helena på kennel Faraoland för att pladdra lite basenji och få träffa både henne och hennes hundar. Vi (eller rättare sagt jag) har varit inne på att skaffa en till hund nu har jag lyckats få med gubben på samma spår. Vad gäller ras har vi velat fram och tillbaka mellan shiba och basenji. Det spelade liksom ingen större roll vilken av raserna vi valde för båda är intressanta och vi har dessutom hittat riktigt trevliga uppfödare som vi kommer bra överens med inom båda raserna. Men vi har valt att köra på basenji den här gången och testa shiba nästa gång det blir aktuellt med en mindre hund (vilket säkerligen inte är förrän om ca 15 år eller så).

 

Vi har träffat flera basenjis vid det här laget och det har verkligen varit stor skillnad mellan dessa. De vi har träffat tidigare har knappt varit intresserade alls att hälsa utan dom har varit lite mer som katter, typ sneglar på en och vinklar ena örat mot en när man pratar med dom. Inget fel i sig med det. Helenas var däremot ganska sociala och skulle minsann hälsa framme vid grinden och var intresserade av oss i kanske 3 minuter till efter det. Sedan var dom nöjda och nöjde sig med att bara vara med i bakgrunden för att se vad vi gjorde. För mig som är van vid flattarnas extrema översocialitet tyckte jag det var väldigt skönt att träffa hundar som snabbt hälsar och sedan är nöjda. Flattarnas hälsningsfras pågår, i jämförelse med detta, intensivt i typ 15 minuter och sedan är de nästan konstant intresserade av vad man gör. Flattarna är supertrevliga hundar men i min smak är de lite för flamsiga, vilket är en anledning till att vi inte kommer skaffa någon mer flat efter Raven.