Enda sedan Ebbas kattungar flyttade i oktober så har hon varit helt sjukt överfixerad vid mat, vilket jag tror är en kombination mellan att hon numera är kastrat och att hon hade kattungar. Innan hon fick kattungar så fick hon mat tre gånger per dag. När hon fick kattungar och dom skulle börja vänjas över på torrfoder ville uppfödaren att jag skulle ha det framme konstant så att kattungarna hade fri tillgång. Det medförde ju att Ebba konstant gick och åt av det också. Måste bara tillägga här att Ebbas avföring har aldrig varit så illaluktande och lös som när hon åt torrfoder. Det klibbade ihop pälsen i baken på henne och hon hade ofta rester kvar i svansen. Fy sjutton så äckligt det var.

 

Hur som så glufsade hon glatt i sig allt torrfoder som jag ställde fram och när kattungarna var 8 veckor så åkte uppfödaren iväg med Ebba för kastration. Ebbas ökade aptit och groteska matfixering märkte jag inte av förrän kattungarna flyttat hemifrån. Några dagar efter att ungarna flyttat åkte vi upp till min mamma för att hälsa på under en helg och hon har två egna katter som alltid har torrfoder framme. Hennes katter är lite kräsna så de äter bara lite grann när de känner för det och utöver torrfodret så får dom en påse mjukmat om dagen, som de ibland inte vill äta och därför bara låter vara. När vi kom upp med Ebba så slukade hon i sig allt torrfoder som låg framme (säkert 1 dl) och både portionerna med mjukmat som katterna inte ätit upp. Min mamma fyllde på med mera torrfoder och kort därefter var även det uppätet. På en dag åt hon säkert upp 4 dl torrfoder, plus flera påsar med mjukmat. Efter det sa jag ifrån och stängde in Ebba i den delen av huset där kattmaten inte är så att mammas katter kunde äta men inte hon.

 

Väl hemma igen så återgick vi till utfodring tre gånger om dagen med mush (hon barfades tidigare men det var så bökigt med henne att jag övergick till mush). Efter hela pärsen med kattungarna var hon otroligt mager och vägde bara strax under 3 kg om jag minns rätt (jämfört med 3.8 kg innan hon blev dräktig) så för att få upp henne i hull utfodrade vi henne som om hon vägde 4 kg. Från att gå från obegränsad mängd mat till en bestämd giva var hon inte alls lycklig över kan jag meddela. Hon var fruktansvärt upprörd över den "lilla" mängden mat hon fick nu. Det tog väl två månader innan hon återigen var uppe i ett bra hull och då drog vi ner matmängden till den rätta mängden för hennes nuvarande vikt, vilket återigen möttes av protester.

 

Det har varit mycket vi behövt ta itu med och framför allt uppfostrat henne över hur man beter sig när man vill ha mat. De två första månaderna skrek hon kontant över att hon ville ha mat och jag är väldigt emot att ge djur mat när de kräver att få det. Raven sitter lugnt och tyst och väntar när hon ska ha mat, och som belöning får hon då maten. Ebba skrek som Pavarotti och det tog lång tid att lära henne att vara tyst om hon ville ha mat. Att ignorera det beteendet (som vanligtvis fungerar för att bli av med oönskat beteende) fungerade då inte så vi övergick till att spruta henne rätt i ansiktet med en vattenspruta när hon skrek i väntan på mat. Efter ett långt tag så lärde hon sig den hårda vägen att man ska vara tyst - so far so good. Men sedan blev hon så matfixerad att hon konstant var i köket, antingen på golvet letande efter mat eller uppe på diskbänken. Hon var så extrem att hon i princip slickade i sig tre brödsmulor om hon hittade det på diskbänken. Var hon mirakulöst inte i köket så rusade hon dit fort som attan om man själv gick in dit. 

 

Det blev väldigt jobbigt att ha det så för det räckte med att gå ut från köket så skulle hon upp på diskbänken och härja (där hon INTE får vara för övrigt). Det läskiga är att hon har flera gånger varit på väg att kliva rätt över de varma plattorna på spisen efter att man lagat mat. Så jag kom på en ny lösning för att minska hennes obsession över köket. Numera ställer jag alltid in hennes mat i badrummet och det tog väl 6 timmar innan hon listade ut att hennes mat var där den första gången jag gjorde det men nu bara några dagar sedan jag började är hon redan betydligt mindre intresserad av köket. Hon går oftast bara dit om hon ser att jag öppnar kylskåpet eller om Raven äter. Men för att göra hennes måltider mer intressanta och krävande så har jag börjat gömma hennes mushbulle på olika ställen i badrummet varje gång hon ska ha mat. Mest bara för att hon ska använda nosen och tänka lite. Senast i morse la jag den faktiskt i badkaret och det tog ett bra tag innan hon hittade den men hon letade intensivt under hela söktiden så mission accomplished.

 

Våran arga och bittra diva