Idag var första gången som jag och Raven fått komma ut i skogen sedan slutet av februari och det är svårt att säga om det var jag eller Raven som blev mest glad över det. Helt underbart! I slutet av graviditeten blev det för tungt för mig att gå i sådan terräng så då blev det inga fler skogsturer. Eftersom puttefnask kom till världen genom kejsarsnitt så har det tagit tid för mig att återhämta mig och under hela mars kunde jag inte skicka med Raven till svärmor (hon går i skogen varje dag med sina hundar) eftersom hon började löpa. Eftersom hon fick betydligt mindre motion än vanligt under mer än en månads tid så gick hon upp i vikt och hon är seriöst smällfet nu. Förstår inte hur hundar som tillhör folk som bara går på koppelpromenader inte kan gå upp så groteskt i vikt. 

 

Men nu har mitt snitt läkt tillräckligt för att det inte ska göra ont att röra sig så det blev på med bärsjal och puttefnask och sedan ut på en runda i förmiddags. Vi tog bara en kort runda på 30 minuter eftersom jag behöver bygga upp lite muskler och inte överanstränga mig så här i början. Men gudars så skönt det var att vara knata runt i skogen igen och Raven var minst sagt överlyckligt hon med över att få kuta över stock och sten igen. Nu när jag kan få in dagliga promenader i skogen på schemat igen kommer Raven gå ner i vikt och bli sitt vanliga snärtiga jag igen. Hon skulle lätt kunna gå ner minst 1,5 kg (kanske till och med 2 kg) innan hon är i normalvikt igen. Nu när det börjar bli varmt ute kan vi snart dra igång vattenapporteringen också så hon får bygga lite muskler.